Jag har inte haft behov av att skriva av mig de senaste dagarna därför har det varit lite glest. Jag känner inte att jag behöver göra det nu heller men förhoppningsvis flyter någonting upp till ytan under tiden som jag skriver. Det är ju after all lov i skogen. Och för att vara ärlig har jag orkat absolut ingenting sen det började. Finns tusen saker som jag borde sätta igång med såsom städning, kattannonser och att försöka laga en riktig måltid mat (men tomt som det är i skåpen, så blir det problematiskt).
Pengarna kommer inte än, vet inte riktigt när de kommer. Om de nu kommer överhuvudtaget. CSN säger mig ingenting änsålänge. Fuck, jag älskar att inte veta när pengarna kommer, får en att bli lagom självmordskandidat. Men det löser sig alltid till slut, eller nåt. Annars känner jag mig bara tveksam till allt, samtidigt som jag vet vad jag vill, vad jag önskar. Men ‘utan pappas pengar eller support, kan det stora lyftet bli för stort’ som Magnell skrev. Det finns inte mycket som kan ge mig det där lilla extra för att jag ska vakna till liv och hoppa upp med glädje.
Därför är det ganska kul att ett SMS eller en kommentar på Facebook kan göra så mycket, även om det bara är alldagligt prat. Ibland är det bra med katter.
Det vankas jul i var stuga och jag känner personligen ingen mer hets än att jag ska hetsäta julmat. Den bästa dieten för att bli smal måste vara att inte ha några cash och brist på mat. Spagetti och ris blir det hädanefter. Jag har inget att skriva… Bleh… Rädda mig från mina ord, och alla meningar som ingen förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.