tisdag 21 december 2010

Something for the faint of heart.

Jag har inte haft behov av att skriva av mig de senaste dagarna därför har det varit lite glest. Jag känner inte att jag behöver göra det nu heller men förhoppningsvis flyter någonting upp till ytan under tiden som jag skriver. Det är ju after all lov i skogen. Och för att vara ärlig har jag orkat absolut ingenting sen det började. Finns tusen saker som jag borde sätta igång med såsom städning, kattannonser och att försöka laga en riktig måltid mat (men tomt som det är i skåpen, så blir det problematiskt).

Pengarna kommer inte än, vet inte riktigt när de kommer. Om de nu kommer överhuvudtaget. CSN säger mig ingenting änsålänge. Fuck, jag älskar att inte veta när pengarna kommer, får en att bli lagom självmordskandidat. Men det löser sig alltid till slut, eller nåt. Annars känner jag mig bara tveksam till allt, samtidigt som jag vet vad jag vill, vad jag önskar. Men ‘utan pappas pengar eller support, kan det stora lyftet bli för stort’ som Magnell skrev. Det finns inte mycket som kan ge mig det där lilla extra för att jag ska vakna till liv och hoppa upp med glädje.

Därför är det ganska kul att ett SMS eller en kommentar på Facebook kan göra så mycket, även om det bara är alldagligt prat. Ibland är det bra med katter.

Det vankas jul i var stuga och jag känner personligen ingen mer hets än att jag ska hetsäta julmat. Den bästa dieten för att bli smal måste vara att inte ha några cash och brist på mat. Spagetti och ris blir det hädanefter. Jag har inget att skriva… Bleh… Rädda mig från mina ord, och alla meningar som ingen förstår.

onsdag 15 december 2010

A sleeping beauty…

…Lies beside me. Sista skolveckan på hela året. Imorgon är det redovisning av rymdarbetet som gäller, har valt att skriva om något som inte är alltför vanligt (medan de andra skriver om månen, planeter och solen) så faktar jag till det med lite soleruptioner och hur de påverkar vardagslivet på jorden. Det må låta som ett föga intressant ämne men när man väl gräver ned sig i det så ploppar det upp både en och annan intressant onödighet.

BTW så fick jag svar från Morgan Hogrell igår angående frågorna om hemlöshet. Han skickade med två dokument som jag får ta mig tid att skumma igenom någon dag, har en viss känning om att jag blir tvungen att maila honom igen för lite mer insider-info. Men för återstoden av kvällen ska jag bara chilla och titta på lite TV tills man däckar i soffan, som alla andra kvällar.

Nästa vecka blir det något sisådär halvtaskigt julfirande. Hem till far och käka julmat, kanske dricka lite glögg och spela kort. Men jag är less på julen, för mycket kristet bajs som smyger sig på. Får mig att tänka på hur indoktrinerat Sverige en gång var i religionens blodfläckade klor. Jag följer inte religiösa tankesätt, för mig räcker det med konspirationsteorier och blågrå vardagsmystik.

Om jag inte redan har nämnt det eller om du, Gud förbjude, har missat det så har Dr. Landmark både Bambuser och Youtube samt en söt liten Facebook-sida. Bambuservideos finner du under bilden på den tjocka gubben → och FB-shiten hittar du längre ner i sidospalten. YouTABB existerar här. Nu tackade jag för ännu en händelsefylld kväll, jag hoppas att vi ses igen. I like you better when you can’t keep warm.

fredag 10 december 2010

Nattvakt.

Vi talar inte längre. Vi tittar inte längre. Och jag har inte ens hunnit se dina spår i snön.
Den snö som jag hade velat dela med dig. De grader under nollstrecket som pinar mig,
känns varma. Men jag vet att jag fryser.

Kylan är det värsta och jag står handfallet fastfrusen, springande i slow motion
likt i en dröm. Jag är jagad och jägaren är jag själv. Det är svårt att undgå, att någon som du
har lyckats infiltrera mig – filtrera mig – rensa mig.

Och så… Låter jag det fortgå. Jag låter dig likvidera mig, förkasta mig, förgöra mig,
ogöra mig, träffa mig, ruinera mig, hata mig, döda mig. För att till slut… Glömma mig.
Men jag står kvar, grundad på nytt med en föråldrad fasad.

Det är du som läser mellan raderna som förstår. Du vet hur det är att stå på randen till en
oändlighet. Hur det känns att behålla hoppet fastän det inte finns någonting att kämpa för.
Samtidigt som avskyn för dig själv är din skugga.

Du har fastnat i mig. Fastnat så hårt att orden jag så gärna vill säga sakta somnar in,
en dvala utan dess like. Du har väckt mig men ändå sövt mig. Du har hållit mig vaken
hela nätter. Jag saknar det.

Kanske känns det fel att stå i centrum för mina tankar, men jag rår inte för det, tyvärr.
Förlåt för att jag inte har gett dig ett förnuftigt förlåt. Förlåt för att jag säger förlåt.
Förlåt för att jag säger det igen. Förlåt för alla upprepningar.

Förlåt för att något lovande gick sönder. Förlåt för att jag grämer mig över strängar
som brast. Vi spelar numera i disharmoni. Och jag hatar det.

söndag 5 december 2010

Did you know how you would move me?

Well, I don’t even think so. But the moment's magic swept us away and it’s so close but we’re so far away. It’s so close but we’re so far away. Ännu en helg har passerat obemärkt, jag har tryckt på knappar för att forma ord, meningar och sammanhang. Jag kan inte påstå att jag är helt färdig med allt jag skulle ha gjort, men det är inte långt ifrån. Det segaste av allt är nog engelskan som inte riktigt vill hjälpa mig. Brist på fantasi har gjort att bokrecensionen av Cormac McCarthys ‘The Road’ har stagnerat på lite mer än en sida. Jag antar att jag rätt och slätt har tröttnat mer och mer på inte ha någon mänsklig närvaro, att inte få prata eller skratta.

Jag är såpass sällskapssjuk att jag har börjat konversera med kattungarna… Jesus vill alltid ligga i mitt knä när jag sitter framför skärmen och degar, kommer nog vara antingen henne (ja, det är en hona) eller Gucci som jag behåller. Blehbleh. Funderar lite smått på hur i hela friden jag ska kunna få till en produktiv omgivning som inte gör att jag bara förlorar motivation till att göra något värdefullt.

Apropå värdefullt så finns det mycket som är helvärt att hålla fast vid, men där misslyckas jag – why? Hur kan någon ens läsa den här bloggen när 95% av den består enbart av whine-inlägg? Herre Boll, smärta smärta smärta – cut cut! Tears of blood MF! xoxo… Bind om mitt huvud ett kallt band. Jak er inget pauwser. Place Your Bet$ (DOWNLOAD THE F-IN ALBUM). Hejdo. Adjö & mortuus sum vobis.

torsdag 2 december 2010

Jag faller med snön…

Jag trotsar min täppta näsa, de röda ögonen och den vibrant värmande känslan av feber för att sitta här en liten stund – fila på de hundratals inlämningar som ska in nu innan jullovet. Laddar upp med en kopp kamomillte och min lilarosa (fråga mig inte) morgonrock, tillsammans med pasta och ketchup får det utgöra dagens energipaket. Yrsel drabbar mig emellanåt men går över lika fort.

Jag känner mig instängd i mitt eget hem trots att jag vet med mig att det är här jag borde vara för att någon gång bli frisk. Jag hatar vintern. Därför har jag i sysslolöst tillstånd fotat lite. Mitt självförtroende ligger någonstans under soffan just för tillfället; Tycka och tänka är fina grejer det. Jag har en känsla som säger mig att jag är ful, äcklig, värdelös och dålig, dum i huvudet som vägrar tala. “Jag ser mig själv och grips av vedervilja och skräck.”

Dessa bilder var från när jag köpte pizza (som om det inte syns), det var den mest fetingpackade brödbit jag någonsin lagt ögonen på. Det märktes att bagaren inte hade använt färska råvaror, det rann och droppade om den. På tok för mycket tomatsås var det på den också. Samt att den var stark som stryk.

Nästa bildkollage har jag fotograferat här hemma, på små fula kattungar som har svårt för att lyssna, en pisse som gillar att vila i ett skitigt handfat och andra meningsfulla motiv. Jag börjar bli som alla andra tråkiga muphflon som inte gör annat än tar bilder på sina djur. Får försöka finna någon som faktiskt vill vara med och knäppa roligare saker. Inte så lätt som det låter.

onsdag 1 december 2010

Telia. Ibland även Felia.

Välkommen till Bredbandstelefoni - teknisk support
18:27:05 Chatten är placerad i kö
18:27:15 Din handläggare Lisa har kommit in i chatten
18:27:15 Lisa
Välkommen, jag heter Lisa, vad kan jag hjälpa till med?
18:27:33 Landmark Godkväll, jag undrar om mitt abonnemang har blivit aktiverat än?
18:30:13 Lisa Ligger för inkoppling idag
18:30:19 Lisa Så det är ett par timmar kvar
18:30:33 Landmark Brukar det kopplas in vid tolvtiden?
18:30:41 Lisa Oftast,
18:30:45 Lisa det kan variera.
18:30:51 Lisa Men imorgon kommer den garanterat fungera
18:31:38 Landmark Oh, kanon. Förresten, hur lång tid tar det för Mina Sidor att ändras så att det står att jag har abonnemang etc?
18:32:11 Lisa Det bör vara uppe imorgon det också
18:33:07 Landmark Okidoki, då hoppas jag på det. Tack för hjälpen och ha en fortsatt trevlig kväll!
18:33:26 Chatten är avslutad. Vi jobbar ständigt för att bli bättre. Vill du medverka i vår kundundersökning så klicka på länken https://survey.cg.teliasonera.com/survey/start.jsp?id=4B53A24D-A7CF-4E72-A8CA-662D07C5C111.
Dina synpunkter är viktiga för oss. Vi tackar för din medverkan och önskar dig välkommen åter.

Telia är så trevliga. Det är blott en dag men jag tänker ändå gnälla lite. Jag valde explicitly såhär:

Önskat inkopplingsdatum: 2010-12-01
Tidpunkt: Förmiddag

Nu ska jag återgå till att göra mitt, vilket är te + läxor = love it. Herregud, jag är så ensam. Lyssna på den här medan ni pillar på framtiden.

tisdag 30 november 2010

I don't care if you're contagious.

Jag har skrivit länge, med kortare och större avbrott. Dessa texter finns tillgängliga på nätet någonstans, dock säger jag icke var. De visar i små doser hur jag tänkte för några år sedan. Har tagit mig friheten att censurera namn, platser och webbadresser. Tilläggas kan även att dessa inlägg inte innehåller någon direkt faktabaserad information. De är helt enkelt egna uppfattningar/upplevelser från tid och rum.

Under tusen års tårflöde.  ► 2007/02/27 | kl. 11:01

Mina handlingar sätter mig i helvetet, likgiltigheten slår till och fäller samvetet mot fotfästet, som jag tappar och aldrig mer kommer att återfå. Ljudet av ett dödat hjärtslag söker sig fram till dörren. Där springorna lyses upp av en kraft, starkare än kärleken i mina tankar. Mot människorna jag har älskat siktar jag min blick, sen för jag pistolen mot tinningen.

Jag trycker av.

Anmälning? MIsshandel? ► 2005/07/16 | kl. 18:31

Jag har blod på händerna, mina knogar är svullna och jag har en spricka i ögonbrynet, tack så mycket för det. Han har allvarliga aggressionsproblem, det är nog ett faktum. Jag och [censur1] stod i rummet och grälade, helt plötsligt kommer [censur2] in, knuffar henne på mig så att vi nästan faller omkull och säger att vi ska hålla käften, jag frågar vad fan jag har gjort. Då, helt utan anledning, försöker han slå till mig i ansiktet med ett knytnävslag, han missar.

[Censur1] får hålla tllbaka honom för han försöker slå fler slag. När han misslyckas tar han upp ett pennställ och slänger det i ansiktet på mig. Ännu ett pennställ, men det missar. Han går ut. Jag säger till [censur1] att hon ska ge mig telefonen, för jag ska ringa 112. Hon misstycker och jag får ett aggressivt utbrott, jag börjar slå näven i väggen, det blev ett märke. Tydligen är inte väggarna så bra här...

Han får CP-ryck och kommer in igen, ger sig direkt på mig, men med [censur1] i vägen kommer han inte nära, så han slänger någonting på mig, nåt svart, stort som en kaffekopp. Han träffar ovanför höger öga, det börjar blöda, han fortsätter sina våldsamma försök att skada mig, när han nästan är utknuffad ur rummet så, av alla saker som finns att göra, drar han ner min skärm i golvet. Högtalarna som satt på den lossnade, den högra gick sönder till den grad att det inte gick sätta fast den på skärmen igen.

Han dampar sönder och sen vågar han skrika att JAG och [censur1] ska gå ut ur lägenheten. WTF?! VI GÖR FAN INTE MOTSTÅND ENS!!! Jag ska anmäla honom för misshandel och vad man än kan anmäla honom för att ha försökt paja min skärm. Här är bilder på hur jag ser ut just nu: [censurWebb] Och en grej till, en kvart innan detta hände, så hade han tydligen knäckt näsbenet på [censur1] så hon var helt nerblodad. Nu har jag iallafall lite grejer att ta upp med socialen. Meeow egen lägenhet here I come XD

Ska vi svälja de här? ► 2006/04/18 | kl. 20:34

Idag känner jag mig tom, tom som i ingenting. Tankar som visar sig vara mer eller mindre oroande dyker upp i mitt huvud, likt solstrålar som skiner igenom trädkronorna och utplånas av vinden. Jag har känslor som jag inte kan förklara, bilder av dig som jag fingrar på. Utan att ens veta något om det så är jag säker på att ingen har varit en bättre vän. Jag kan föreställa mig hur ditt hår luktar, hur dina ögon visar en utväg. Något som kallas för hopp. Vad skulle du göra om du kunde se bortom stjärnorna? Se allting som har hänt dig, mig och de tre vise männen. Vad skulle du göra om du visste att du skulle dö i en kall, fuktig källare en frusen aprilkväll?

Det finns något som inte på långa vägar visar sig för dig. Det finns något som kallas för "ett sant jag". Men det är inte jag som är falsk, det är du. Men faktum är att jag vet vad som är fel. Det är mig det är fel på, alla personligheter som jag har förbrukat har inte bidragit till mitt svek. Sagan har blivit berättad ett flertal gånger. Delar har blivit nedskrivna och offentliggjorda men det är alla parter som tillsammans blir boken och historia. En bekännelse. Hur jag är idag beror på allt det, på alla de som har spelat roll. Idag är jag inget, en skugga av mitt forna jag. Klär mig i svart, lyssnar på svart musik, tänker svart. Jag är likgiltig, det är inte dig det är fel på.

Stora känslor, stora ord men allt av vikt jag säger har jag stulit ur en bok.♥

Stop there’s no doubt. ► 2005/02/27 | kl. 01:40(?)

You need more than a good friend. Kanske det? Alla behöver väl någon, att lita på, bry sig om. Någon som bryr sig om och litar på en. Alla behöver men det är inte alla som har. Om någon påstår att den inte behöver någon, så ljuger den. Så simpelt är det. Och jag whinar inte >_> Tänker på att ingen förstår mig, någonsin. Vad än jag säger så tar andra det som något annat. Antingen är jag inte tillräckligt ’clear’ eller så är alla bara för tröga för att fatta.

Misstänker att det är det första, enbart mitt fel. Men som vanligt får man skylla sig själv. Whinar fortfarande inte <_< Som sagt ingen förstår och om jag ska vara ärlig så mår jag inte speciellt bra. Jag vet varför men jag tänker inte berätta för någon, det blir alltid så att man blir ’let down’ och slängd åt hundarna. Jag har helt enkelt för stora förväntningar på livet om jag varje gång tar motgångar så hårt att jag nästan förverkligar mina tankar.

Folk kommer antagligen läsa det här och inte förstå och för de som tror sig förstå blir jag stämplad som ’whiner’, en person som bara sitter och tycker synd om sig själv hela tiden. Det är väl det jag gör?! Tänkte väl det. Efterbliven som jag är så försöker jag alltid säga saker jag inte vågar säga rakt ut genom texter som den här eller på andra, mer eller mindre, uppenbara sätt.

Hur du tolkar allt allt är upp till dig men jag förväntar mig inte att någon ska förstå, speciellt när jag råkar upprepa mig såhär klockan tjugo i två på natten. Tyck synd om mig LOL. Eller kanske inte. Men ta mig på allvar iallafall!

Att ligga still i snön. ► 2009/02/22 | kl. 17:19

Du har tystnat och för dig sjunger endast svalorna. Du har tappat dina krav på människor i en alltför djup brunn och tron på sanning kryper bortåt.

Vi har haft det på känn ett tag nu, att snön smälter till slut är inget nytt men är det samma gamla snö som brukar smälta? Har snön som faller fallit innan? Har djur kämpat för att ta sig igenom samma iskristaller som ligger här utanför mitt fönster? Är det sant att vi en dag blir gamla?

Jag vill träffa dig på toppen av K2, på botten av Marianergraven, jag vill vandra med dig över höglandsslätterna och kriga för oss i Sibirien. Men ännu en gång har du tystnat.

Vad vi efter dessa hoppfulla och självutlämnande texter kan redogöra för är att det finns bättre saker i livet att slösa sin tid på än självömkan och förtroende för andra. Till viss del känns det som att jag inte har förändrats på något plan överhuvudtaget. På andra märker jag själv att det krävs erfarenhet för att bringa förståelse och styrka. Jag står med vetskapen om att existensen inte alltid känns värd att hålla fast vid. Men utan kamp lär man sig noll. Som Annika Norlin så väluttryckt skriver det i en av sina låtar; “Unge, saknar du att inte vara astronaut? Nej, man saknar inget som man inte haft.”

Don’t bite my head off, jag är inte mer än människa. Inte du heller. Tänk på det, acceptans och respekt är något som krävs av dig för att andra skall kunna ge det i gengäld. Men det finns tillfällen då alla någon gång brister i omdöme och handling, men inte utan anledning. Jag kan acceptera och respektera de som vill bli lämnade ifred, de som har agerat i desperation och de som, på ett hänsynslöst och i grunden självdestruktivt sätt, har låtit den de älskat gå sin egen väg på grund av kärlek. Kan du det?

söndag 28 november 2010

Förluster & comebacks.

Jag borde laga något att äta men jag orkar inte. Borde ha något att skriva. Men det har jag inte. Skulle leka med tanken men den dog ut. Försvann in i en dimma. Kan inte släppa taget. Vill inte. Vet inte. Känner du också så?

Vi blir påverkade av andra. Iakttagande sitter vi som skuggor för att försöka koppla med ett syfte. Men det finns inget, ingenting är värt att kämpa för. Ögon är vilseledande. Känner du också så?

Det pågår ett inbördeskrig som är omöjligt att vinna. Delad smärta är sann smärta. “Hennes mun är som ett sår”. Känner du också så?

torsdag 25 november 2010

Snusare får vårtor.

snusarFail
Foto: Robert Henriksson / SvD / SCANPIX
Nu ska staten försöka få stopp på snusandet.

Så skriver BT i en kort liten notis/artikel där Folkhälsoinstitutet vill ta i med hårdhandskarna vad gäller snus. De dementerar uppgifterna om att snusning skulle vara bättre än rökning, och det finner jag är konstigt. Alla som använder nikotin i någon form vet vad det kan leda till i det långa loppet. Nu är det ju faktiskt så att rökning ökar risken för många trevliga sjukdomar som t. ex. KOL, olika sorters cancer och hjärt/kärlsjukdomar. Med snusning blir man egentligen bara ful i käften. Samt att bukspottskörteln har för vana att drabbas av cancer.

Åter till poängen med detta inlägg. Bilden ovan syns på BTs artikelsida och jag tycker att de kunde ha varit lite mer selektiva i sitt val. För det första måste Robert ha fotograferat den sliskigaste snusaren han kunnat hitta. Eller så har någon failat med FåtåHandlandet. Titta så prillan väller ut över tänderna. Inte nog med det, kvinnan (pga babyfejjan) har två feta vårtor i ansiktet. WTF? De borde ha varnat för känsliga läsare.

onsdag 24 november 2010

Tråk.

Denna fina höstvinterafton har jag inte åstadkommit något alls. Försökt lösa problem som har med Facebook att göra, utan resultat. Maja ligger nästan på tangentbordet och smörar för att hon troligtvis är missnöjd med maten som erbjuds här hemma. Dumma katt.
Till helgen händer ingenting, jag hoppas på att det skramlar in lite pengar på konton antingen imorgon eller på fredag så att jag kan köpa in lite groceries – svälter halvt ihjäl här. Och på MSN är ingen rolig. Kattungarna grinar för att jag råkar sparka iväg dem när de är intelligenta nog att springa framför fötterna på en. Får trippa omkring som nån jävla fjolla tills jag har köpt mig ett par night vision goggles.
Bara för att jag har så lite att göra en vardag som den här så har jag, istället för att göra läxor eller andra nödvändiga sysslor, gjort de här (↓) bilderna på de album jag har. Helt enkelt ‘intresseklubben antecknar’.
Nu fick jag det första klagomålet på min nya vackra avatar med mitt raveface. Ownage.

tisdag 23 november 2010

Har du den där känslan?

Vilken menar du?
Jag menar den där känslan,
Av att någonting
Avgörande hände när jag var ouppmärksam.
Att någonting försvann.

Brist på saker att skriva idag så det blir nog bara att rekommendera en blogg istället. Eller två. Eller tre. Klicka på bilden för att flyga dit.

Ami [Inside Pain]

Inside Pain

Inside Pain fylls ut av Ami Andersson, en ung kvinna med flera olika åkommor; Depression, panikångest och “tydliga borderline personlighetsdrag”. På sitt väldigt personliga klotterplank skriver hon av sig om behandlingar, frustrationen som upplevs när det aldrig blir bättre och om hur hon med sina erfarenheter kan hjälpa andra.

Den 27 april i år publicerade hon sin bok ‘Varför får jag inte prata högt om inside pain?’ via Vulkan. I dagsläget har hon börjat med ny medicinering som, enligt henne själv, hjälper mucho bien. Jag hoppas att hennes personlighet inte ändras så pass mycket att hon glömmer hur det en gång var och blir som alla andra människor. Gå med i hennes FB-grupp här.

xnicx [pop-to-core]

Pop To Core

Ah, denna fina tillstymmelse till blogg. xnicx lägger kontinuerligt upp nya diskografier av diverse rockband. Det kan hända att jag länkat dit innan men det förtjänar att göras igen, för det här är en absolut favorit för er som gillar emo, metalcore, deathcore etc.

Ja, nu orkar jag inte skriva mer om det. Fråga mig inte hur jag vareviga gång kommer in på saker som har med depressioner och annat svart att göra. Jag fascineras av och kan relatera till det, antar jag. Sen finns det ju annan skit som man kan glo på om man vill, t ex bloggen om en fjortonårig mamma som födde igår, eller en snoskig liten balkananpöjk. Sen har vi ju Hugo Rosas, som bara ser… Fel ut.

söndag 21 november 2010

Nära.

Den här veckan har varit lite småjobbig på många olika sätt; Skolarbeten, redovisningar, spelningar, fester och pinsam tystnad. Nu är dags att sammanfatta perioden.

Numera ska jag fortsätta vara i studion under tillvalet på måndagar vilken kan resultera i nya trevliga kunskaper om ljud/musikredigering i studiomiljö. Vi får se om det kommer något gott ur det. I övrigt har vecka 46 egentligen varit som alla andra veckor, till skillnad från fredagen som man har taggat för hela tiden. Jag mötte upp ett par viskande och fnissande brudar – som verkade måttligt intresserade av alla blinkande lampor – utanför Lisebergshallen runt 17-18 och vi inrättade oss i den långa kö som sträckte sig förbi Rondo och vidare. Efter några minuters väntande började ledet slutligen röra på sig och efter en kvart ungefär så blev vi muddrade av de söta små dörrvakterna vid entrén.

Väl inne i lokalen så letar jag reda på platserna. Sektion F, rad 6, plats 17. När jag nu sitter där fullt påpälsad med vinterjacka och halva köret så kommer jag om en stund upptäcka att det blir varmt när 200+ pers samlas på samma ställe inomhus. Första band ut är Funeral for a Friend.

Något som gjorde mig riktigt besviken var att Escape the Fate inte spelade, var ju ändå det som jag såg fram mest emot. Anyways, efter FfaF så var det paus i en dryg halvtimme, folk stormade omkring för att köpa Cola, öl och snacks (vad man nu ska med det till på en rockspelning) och skillat som Liseberg är så tog de inte kort. Folk laddade upp och helt plötsligt stod Bullet for My Valentine på scenen och plinkade gitarr.

Efter konserten drog vi vidare mot stationen för att invänta skjutsen tillbaka till Borås, snön yrade omkring en och fastnade på allt den såg. Hemresan var lugn, det var mörkt och i en hastighet på hela 70km/h rullade vi fram. Alla var trötta och skämtade lite förläget om allt möjligt. Och till råga på allt så var det inte så värst långtifrån att vi fick bensinstopp på motorvägen, tummen upp. Men jag anser ändå att det var en bra kväll, nu kan jag adda två band till min lista över “sett live”-akter.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. Känner för att ta en paus från allt och alla. Bara reflektera över vad jag vill och vad jag borde. Orkar inte med den här förbannade tystnaden och mörkret som kramar om det svenska landskapet allt hårdare. Snön är kall, för kall. Vindarna blåser åt fel håll. Jag lever i en post-apokalyptisk tillvaro där det enda som hörs är kråkornas gälla skriande.

Det är bara en månad kvar till jullovet, jag antar att jag borde längta dit men det gör jag inte. Framtiden ser för oviss ut för att upplevas med optimism i förväg.

Blindside – Nära
Så låt dig träffas i hjärtat, låt det få blöda
Om jag kunde skulle jag ta tillbaks de ord som var döda
Om hans liv fick bli din föda
Om ditt hjärta fick blöda
Vilket val du än tar
Står jag kvar

fredag 19 november 2010

Fredag.

Woop, sitter i skolan och glor. Har skrivit några frågor till olika enhetschefer på individ- och familjeomsorgen i Borås för att ställa roliga frågor om hemlösheten i staden. Kan bli intressant att se vad de svarar. Men nu orkar jag inte skriva mer för att jag är så uttråkad. Vill att skoldagen ska vara slut nu. Tagga fredag!

tisdag 16 november 2010

I’m so fucking great.

Yah, yah – jag kickar på rytmen, skruvar upp musiken
Letar mig sakta fram ibland alla liken
Jag spottar och fräser som en kanin
När mina beter sig som svin som druckit vin med ett grin i Wien med trumpet och mandolin och Gasolin

Jag har skickat in första revisionen av bokrecensionen, känns gott. Jag känner för en matbit. Och den där lilla artikeln om GBG-shiten skriver jag någon annan dag, har inte inspiration för det just nu. Men wha… Äta, sova, skola, äta, sova, skola, äta, sova, skola, resa, BFMV. Thumbs up for the knackdocker!

torsdag 11 november 2010

Sen gick det inte :PpPpPPPppPP

StatistikShot: 2010-11-11 Jag vet att några läser den här bloggen med jämna mellanrum och kan inte anta mer än annat att det främst är quinnor, för det är ju ändå de som är storkonsumenter av bloggar i alla former (dock främst mode & design). Men ikväll blir jag tvungen att göra er besvikna, ty det är städafton i stugan. Idéerna sprudlar och rinner femfaldigt över kanten. Det kommer något som jag kom på igår, vet inte om någon har varit före mig men det märker vi kanske.

I övrigt är jag idag på ett ovanligt bra humör, är ovetande om why men hell man, varför undra i onödan? Tummen upp för morgondagen, tills jag vaknar. Fick en smärre chock idag, stegade ut i köket när jag hade kommit hem efter pizza och meningslösa handelsbesök – en grupp med äckliga vandaler hade pippat sönder där. De var små och röda, de hade vingar och äter väl i stort sett allt.

Därför har jag nu slängt in den senaste veckans disk i maskinen, torkat av bänkar, spis och bord samt öppnat fönstret i hopp om att de små flugkräken ska frysa ihjäl. Om inte annat så gör jag det. Därför, kära vänner och ovänner lämnar jag er nu med ett nästkommande ämne; Bombhot GBG och USAs ambassad. Tänk på den du.

tisdag 9 november 2010

Och jag går bara ner mig…

…För det är så jag säger det. Du är det finaste jag vet. Och så sitter jag här igen med en melankolisk känsla i luften, något har gått sönder. Jag åkte inte till skolan idag för att jag försov mig ganska rejält, vilket antagligen beror på någon skum sorts panikångest som gör att jag inte kan somna. Man ligger, vrider och vänder sig utan att kunna få ro för att tankarna lever sitt egna kaotiska liv – kanske hjälper det att banka skallen i väggen riktigt hårt?

Jag vet inte riktigt var jag borde vara just nu, varsomhelst förutom hemma ensam. Kattungar hjälper inte, det enda de gör är att se söta ut och få hela lägenheten att lukta kattskit. Jag vet inte vad jag borde göra, kanske sluta för en gångs skull – sluta känna. Sluta bry mig. Sluta med allt.

Men jag vet att det inte går, jag vet så jävla väl att allt som händer just nu beror enbart på mig och mina inbillningar, de som uppstår när jag är för rädd för att förlora det som betyder något för mig. Och handlingsförlamningen, den är värst, jag stagnerar och står där stum. Helt oförmögen att handla förrän jag ser något som indikerar på att verkligheten inte är vad jag tror att den är.

Jag förväntar mig ingen förståelse eller sympati, det är inte anledningen till att jag skriver det här. Den är snarare mer åt det självöppnande hållet, för jag är medveten om att jag är en stängd individ som har för vana att aldrig säga något alls vad gäller mina egna tankar. Men det jag inte säger, visar jag istället. För jag går bara ner mig när något betyder. Och det tar sig uttryck i tystnad, undvikande, bortstötande och självbedrägeri.

Jag är rädd. Något fattas mig. Det kunde ha varit så mycket vackrare. I am haunted by Murphy’s law… Sömn finns inte.

torsdag 4 november 2010

With a smile like that…

Ja, bilden är hot-linkad från hennes blogg. …you gotta be popular. Det finns vissa saker som får mig att skratta tyst för mig själv, en av dem är personer som helt spelar på sitt utseende och tvivelaktiga sätt för att få folk att lyssna(?) till vad de har att säga. En av dessa individer är 20-åriga Carro @ carrooouw.se vars blogg är dränkt i urringningsbilder.

Hon har ungefär världens största hylla; Eller inte, men den är stor. Hur stor kan den egentligen vara innan det börjar gå utför och man dömer utan att känna? Jag är inte speciellt intresserad av bröststorlekar i allmänhet men här har jag ett gyllene tillfälle att på något sätt koppla det till en stereotyp.

Är det verkligen så att man vill ha många ‘ytliga’ vänner istället för några få nära? För det är väl egentligen det man får när man överallt, hela tiden, på alla vis ska visa upp sin kropp och hur sexig (enligt dagens mediastandard) man är. Jag menar, hon är säkert jättesöt men varför trycka på om bröststorleken – hade varit ungefär som att jag flashar lite köttflöjt varje gång jag känner mig ensam.

Men å andra sidan, kanske är det inte uppmärksamhet som söks i bilderna, kan det vara så att hon helt enkelt vill ha bekräftelse, lite ego-boost? Lyckas det ens? Nah… Vid vidare eftertanke tror jag det hela beror på uppmärksamhetssökande, kort och gott. För er som har orkat läsa såhär långt – fyra paragrafer ner – vill jag bara säga att det här inlägget inte är menat som negativ kritik, mer som en egen uppfattning i ett flumformat.

Kvinnor vill ha stora bröst, helst så stora som möjligt. Jag ser inget fel i det men det sätter ett ideal, det skapar drömmar, fördomar och inbillningar. It goes both ways, männen har dilemma för sina penisstorlekar. Fast det finns forum där de kan visa upp den. Jag har nog aldrig hört talas om något forum för kvinnor med stora mjölkmaskiner, dock brukar de oftast kallas för porrsidor. För det är just där som bilder med sexuellt utmanande innehåll hamnar till slut, med eller utan ditt tillstånd.

Så vad har vi lärt oss idag barn? Jo, nämligen att stora fotograferade bröst hamnar på skumma internetsajter, att du är bra som du är och att det här inte var en fullvärdig analys av ett gigantiskt nätfenomen. Låt det här bli en läxa: Lägg inte upp något som du inte vill ska vara tillgängligt av alla.

onsdag 3 november 2010

Svensk skräckfilm = B-film

En svensk skräckfilm är inte varje dag man ser, speciellt inte någon som verkar relativt lovande för det tränade ögat. Psalm 21 är en sån, men jag tänker inte hoppa över ån innan grisen är död. Den handlar om någon snubbe som heter Gabriel och har förlorat båda sina föräldrar, modern tog självmord och fadern (som var präst) dog under ‘mystiska omständigheter’ i en drunkningsolycka. Han har drömt mer och mer om sina döda mor och bestämmer sig för att undersöka faderns dödsfall. Så han åker till Borgvattnet.

FYI så har Borgvattnet en spökhistoria sedan innan och det kan väl omöjligtvis vara så att filmen spinner vidare på den? Troligtvis. Så därför är filmen antagligen fylld med seg svensk dialog, fula specialeffekter och en pytteliten bit action som utspelar sig i de frostbitna norrländska skogarna (tänk Snarveien & Rovdyr). Den korta snutten man får se på Aftonbladet är antagligen en rätt bra sammanfattning av Psalm 21.

Men, som alltid så kan jag inte döma utan att ha sett den, men första anblicken är alltid viktig. Om man inte gillar denna kan man ju alltid kolla på Besökarna, Det Okända, Strandvaskaren eller Låt Den Rätte Komma In.

tisdag 2 november 2010

Can we just break the silence now?

Jag känner mig nästan som sexton igen när upptäckten om att musiken fortfarande har makt slår mig. Mitt val av musik ändras med humöret, när jag är förbannad/extremt nere så blir det oftast något hårdare såsom The Agony Scene, Heaven Shall Burn och In Flames. Vid gladare tillfällen lyssnas det på allt möjligt – Owl City, Maskinen, Eminem, Håkans happy songs, hardstyle/vocal trance m.m. När jag bara är fundersam och tänker på ditten och datten så blir det mer av Kid Down, Sadistik, Kent, Ola Magnell, alla Håkan-låtar och annan halvemo musik.

Så just nu är jag fundersam. Jag har väldigt lätt för att lita på andra, och har inga svårigheter med att (enligt mig själv) se skönheten i saker och ting. Jag är en empatisk (vissa skulle säga emot) och tystlåten snubbe som önskar att alla kunde vara ömsesidiga på alla sätt. Jag är inte bra på att prata, hjärnan blir kallblodig och formaterar om sig då. Pga dessa små egenskaper så skapar jag gärna egna uppfattningar om lägen och försätter mig i sinnesstämningar som ibland är helt onödiga.

Varför har jag den här bloggen? Det enda jag skriver om är mitt bittra levnadsöde, kan ju inte vara för intressant. Fast jag vet att det finns de som finner glädje i att läsa om andras val och kval. Kudos till dem. Åter till glädjetjafs.

På lördag är det halalween-fest, ska kolla vad man kan klä ut sig till. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska dricka något fast jag har en idé: Jag köper dricka och tar med mig i två PET-flaskor, utblandat och klart. Om jag sen känner att jag behöver dricka så är det bara att fingra fram flaskorna. Då blir det gôrbrao!

Kid Down - Heroes

Tisdag. Himlen är grå.

Mitt planerade dygnande gick inte bra, somnade vid halvfyra-tiden. Slog på 2012 eftersom det var ett tag sen jag såg den. Den suger. Och det finns ett ‘fyllefilter’ för FB nu, skriver Expressen.

Jag har ingen ork för något, ambitionen är som bortblåst och jag hoppar in i mitt likgiltighetsskal. Orkar inte.

“Bankade skallen mot väggen i hallen tills all den ilska jag bar på la sig.
Och när jag sen, tyst och förtegen, gick och såg mig själv i spegeln såg jag ett blodsprängt rutmönster i pannan.
Och jag tyckte att det var vackert – jag tyckte det var vackert.”

Ord är överskattade, handling är hemskt och känslor är bäst avstängda.

lördag 30 oktober 2010

Låt oss resa någonstans.

Jag är ingen psykolog, har hoppat av gymnasiet två gånger och är i gång med att – efter flera år – läsa upp betygen för att ha någon chans i samhället. Jag har varit med om en del dumma saker genom åren: depressioner, mörkertänkande, tabletter, alkohol och felaktiga val som jag gjort på grund av ångest, likgiltighet, avsaknad av självbevarelsedrift och inte minst självskadebeteende. Jag har sett somliga gå under och andra klättra tillbaka upp med tiden.

Jag är inte den där killen du hade valt som känslomässig stöttepelare när allt är på väg att gå åt helvete. Fastän jag tror att min närvaro, mitt obstinata sätt att försöka visa andra utvägar, ibland hjälper. Det gör alltid ont någonstans inom mig när liv släcks till följd av inbillade omständigheter och hopplöshet. Något som nog smärtar ännu mer är de få som stänger in sig i ondskan, för att omfamna den ensamma. Den skara som aldrig har känt en hjälpande hand på sina axlar och inte heller tror på att det finns de som bryr sig. Eller kanske är det bara så att de inte bryr sig – det är säkrare i ensamhet.

Jag vet inte hur vanligt det är med ‘tecken på förlust’, med det menar jag något som för en själv bevisar att man har förlorat. Det som kan få hela ens värld att gå under i en orkan av ‘nu finns det inte längre något att kämpa för’-tankar. Under mina mörkaste perioder, för flera år sedan, så var det att gråta. Jag avstod från tårar, de var mitt TPF – för hade jag gråtit så hade ‘de andra’ vunnit och livets mening hade i stort sett betytt att bara finnas till eller dö. Jag har gråtit sedan dess men det är fortfarande lika svårt, TPF sitter i, kanske hela livet. Med viss självrannsakan kommer jag fram till att beteendet mynnar i en känslomässigt stängd barndom, än idag kan jag bli som en likgiltigt känslokall stenstod. Men jag väljer oftast att visa mig som jag är.

Så jag är inte den som ska döma. Alla har egna sätt att sköta sina mörkrets husdjur, en del göder dem tills de är så stora att de inte längre går att lyfta, andra gosar och kelar med dem. Slutligen finns det de som gör sig av med dem, på många fantasifulla sätt dessutom – de kan läggas i en låda i garderoben som man tillfälligt glömmer bort, de kan lämnas över till andra och de kan dränkas för en snabb och bråd död. Vad gör du med ditt husdjur?

Här nedanför har jag försökt göra en liten enkät, svara på den om du känner för det.

fredag 29 oktober 2010

ETF och glädjetjut.

Det är alltid roligt att vakna upp och hoppa upp för att hosta halv ihjäl sig. Halsen har gjort revolution men konstigt nog så är jag inte vidare hes. Men jag är glad ändå, för jag har sett sanningen. Och det berodde på att jag vågade ta det där lilla steget. Det var inte stort, men ack vilken lättnad det medförde. Vill bara skrika ut min glädje! ♥
Och vet ni vad? Jag har något som jag har väntat på i flera veckor, nämligen Escape The Fates nya album (som släpps 2 november). Och bara för att jag är så snäll så tänker jag länka till det, så snabba på innan de tar bort albumet!

torsdag 28 oktober 2010

When you were taken away.

Imorgon är det fredag och folk är i full gång med att tagga för party; Det ska inhandlas dricka, roligt folk ska samlas ihop och man ska hitta ett ställe att vara på. Den här veckan taggar inte jag. Ingen alkohol för mig – nada – noll. För det första har jag åkt på den där jävlans horförkylningen igen och två, så har jag ingen lust efter vad som hände i söndags. Jag tänker inte skylla på alkoholen, det är fullt ut mitt eget fel att jag drack på en fucking söndag och förlorade kontrollen helt. Menmen, kanske blir det bättre i framtiden…
Eller nej, det ska bli bättre.

Nu till något gladare. Två av kattungarna har för vana att komma och försöka klättra upp på mina ben när de inte har något bättre för sig, vilket är typ… Hela tiden. De är nu fyra veckor gamla och kommer passa bra som julklapp till hungriga föräldralösa barn senare i år. Är du också ett föräldralöst barn med hunger i fickan? Ring då (nollåtta-sjunolltvå-nollnoll-nittio) för att få en gratis kattburgare.

I min skattgömma har jag under veckan funnit många gamla klassiker som jag lyssnade på under min emoperiod och jag märker nu att intresset för musiken (emo, emocore, metalcore, pop punk) sitter kvar, sen finns det ju alltid såna där trevliga bloggar som lägger upp hela diskografier med olika band, många som man aldrig har hört talas om. Pop To Core är en favorit.

tisdag 26 oktober 2010

This War Is Ours

Jag vet inte hur många gånger jag har sökt efter Escape The Fate idag, på alla möjliga ställen: Google Reader, Diskussioner, Bloggar, FilesTube, UploadCity, Flashback och diverse torrent-sajter som Demonoid, h33t, isoHunt, Coda.fm, indytorrents, Kickass Torrents och TPB bland andra. Det är endast en vecka kvar till skivsläppet och den har ännu inte hunnit läcka, stor besvikelse. Det enda av visst värde som jag fann var den här YouTube-videon med 30-sekunderssnuttar (som blev borttagna från Amazon efter tre timmar).

Nåja, får leta vidare, förr eller senare så dyker albumet upp.

Linsvätska

Trött och seg, snuvig och halvdöd. Borde egentligen ligga i en säng med sjutton kattungar. Men istället ska jag dricka Pucko. Köp hoodien om du gillar det, http://www.puckoshop.se/artiklar/hood/pucko-hood/media/922007111501-1.jpg.

måndag 25 oktober 2010

stilla

Det är stilla och mitt hjärta slår hårdare än det borde. Blicken flackar runt och händerna skakar okontrollerat. Jag måste bort, iväg. Någonstans där känslorna inte har mig i sitt järngrepp.

Något vi vet.

Jag förstår inte varför det har blivit som det har blivit, jag vet bara att jag ångrar mig. Och det borde jag. Mitt i kaoset som rör sig i huvudet just nu så har jag kommit till insikt med några saker. Jag ska ge upp alkohol i den mängd som jag idag brukar, inget bra kommer av rusen. När jag vaknade blev jag rädd, en av de värsta minnesluckorna som jag har råkat ut för. Var tvungen att kolla upp konversationsloggar och FB för att få ett hum om vad fan som hade hänt igår.

Kanske borde snacka med min mentor om problemet… Jag hade skrivit en del dumma saker till någon som jag verkligen inte ska skriva det till, och helt ärligt så fattar jag inte varförvarförvarför jag jämt ska försöka förstöra något som kan bli fint. Aaargh… Slå mig! Men jag tänker stå kvar och ta smällarna, jag tänker inte förlora, jag tänker vinna eller försvinna. Finns saker som betyder mer än allt, saker som jag skulle ge upp vadsomhelst för att få behålla. Förlåt för min efterblivna idioti, jag ska gottgöra det.

Dagens uppvaknande har fått mig att faktiskt inse hur bräckligt något som vänskap egentligen är, på ett kick kan det vara förevigt trasigt. Men jag hoppas på framtiden.

fredag 22 oktober 2010

The Last Hairbender

Upp klockan halv sju, duscha, klä på sig, åka buss, komma fram till skolan och upptäcka att där inte fanns någon ström. Vi satt i drygt 25 minuter sen fick vi gå. Känns nödvändigt, en timmes bussresa bara för att komma dit sen behöver vi inte vara kvar. Tumme fucking upp. Och nu, nu väntar man. På något, får se om dagen har något trevligt att bjuda på. Förhoppningsvis blir det The Last Airbender (DL @ TPB) med fint sällskap.

torsdag 21 oktober 2010

Snöslask och galna gubbar.

msn-simkort På MSN kan man ha många intressanta diskussioner om allt och inget, Speciellt när man skriver med folk som bara är ute efter att lura järnet ur en. Jag blev nästintill skräckslagen. Vi pratar om huruvida telefonföretaget aktiverar SIM-kortet direkt när man har hämtat ut den nya telefon eller inte. Eller nåt liknande.

Jag har sett dig i snön.

“…I flera år så levde du bland drönare och förkrossade drömmar. I flera decennier vandrade du i det som återstod av din existens. I sekel har du iakttagit de små, de obegripliga, de trasiga och de problematiska själarna från en piedestal, belägen på en plats utan slut. ‘Det har kommit till ända. Mina sorgliga händer kan inte längre läka.’ Vi står stilla och lyssnar till musiken, domedagen ljuder likt en gravsymfoni. Världens oundvikliga slut är nu här och ingenting kan stoppa det…”
“…Amidst the gloomy shadowy figures which are but fragments of their former selves I tread awingly. They raise their mutilated skulls and sit eerily on the windbitten ground, watching me, analyzing my every move. The words burn like acid rain upon all, and I speak them gently. ‘Saviour be damned, life is lost.’ So I continue down the road, water is scarce and misery follows me like the mid-winter wolves prey upon children of old…”
“…Om vi bestämmer oss för att stanna så kommer vi bli som dem. Såvida vi inte tar hand om varandra och oss själva. Det är inte bra att stanna kvar i de ledsna minnena. De äter upp oss inifrån och ut, det finns bara en sak som kan rädda… Acceptans och självinsikt, du förtjänar så mycket bättre än det här. Medicinen tar död på dig och du kommer sluta där så många andra har slutat före dig. Den väldoftande stanken av kamomill sprider sig, i en iskall källare möter du ditt öde…”
lampa-kontrasteye-noise
KÄMI

onsdag 20 oktober 2010

And my head told my heart: Let love grow…

När man funderar så kan det dyka upp mycket skumma saker i huvudet och positiv som man är när det gäller vissa saker så ‘kommer allt att gå åt pipsvängen’. Det är nu man börjar bli rädd och saker och ting blir komplicerade fastän de egentligen inte borde vara det. Men det är bara jag och min personliga vakthund ‘självbevarelsedriften’ som spökar. Den skyddar mig mot saker och ting som skulle kunna verka negativt på mitt psyke. Sorgligt att säga är att vovven inte är vidare väldresserad för den skrämmer hellre bort inkräktare än låter dem komma för att knacka på dörren.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det, men i korta slängar beror nog det hela på att jag vill så mycket men ändå inte är benägen att ge upp lite säkerhet på kuppen. Som käppar i hjulet så för det med sig problem, saker som inte sägs, uppfattas eller menas. En rädsla för missförstånd och stagnerade diskussioner som bottnar i barndomens och tonårens mörkaste stunder. Jag har aldrig varit en perfekt människa och kommer inte att bli det heller. Det är helt enkelt så att jag lever för att leva, och ibland lever jag även för att dö.

Låt inte detta skrämma, för har jag kommit såhär långt så kan jag lika gärna ta mig resten av vägen, vart den nu bär hän. Mina avsikter är alltid en tro på något bättre, det som jag anser är den mest felfria vägen för mig och de jag bryr mig om, om än metoderna i vissa fall kan ses som förkastliga och känslokalla. Alla kan dra analytiskt psykologiska slutsatser baserat på vad som händer och på hur vissa för sig, men en annan individs tycken och tänkanden behöver inte alltid stämma. Speciellt inte när det gäller något så trivialt som människor.

Anledningen till att jag skrev det här inlägget var för att försöka få ur mig något som jag själv inte har något riktigt grepp om. Om jag lyckades kan jag inte svara på. Tiden, mina val, ord och handlingar får visa vägen. Änsålänge ser jag ljust på den mörknande vintern.

Yellowcard – Shadows And Regrets

söndag 17 oktober 2010

Falafelmiddag

Jag är hungrig och trött. Måndagen står och sparkar på dörren och jag måste värma käket i micron, falafel och nånting. Håkans ny album är som en skänk från ovan. Köp det!

fredag 15 oktober 2010

Fred på vår jord

Sitter i skolan, har skoj, väldigt. Uppkopplingen är lagom seg här, går knappt att komma in på Borås hemsida. Tummen upp!
Dogmatisering av landshövdingar!

torsdag 14 oktober 2010

Ännu en sjukdag, men med lite ljusning.

Trots ett smärre illamående på morgonen så mår jag numera fint, åt en ordentlig frukost (gårdagens rester) och druckit mycket vatten. Kväljningar och luftkräkningar kan verkligen förstöra hela dagar, känner mig nästan gravid. Dock misstänker jag att det hela berodde på att jag som rökare har tonvis med mysigt slem i halsen varenda morgon, lägg till en grinig förkylningshals så förstår ni själva.

Så nu städar jag lite istället, tvättar, plockar upp, varvar med CS:S och myser med µTorrent (istället för att vara i skolan) ty imorgon tänker jag inte vakna som jag gjorde idag. Något annat som är lite skummigt är att jag vaknar på nätterna allt oftare, må det bero på drömmar? Eller bara dålig sömn? Eller kattungar som vill upp i mitt tarmsystem för att snabbt som fan springa tillbaka till sin låda precis innan jag vaknar? Frågorna är många men svaren utspridda.

Ser fram emot en trevlig helg, morgondagen bjuder förhoppningsvis på lite film och käk och ommöblering av mitt vackra vardagsrum. Katten behöver mat och kattsand, måste en sväng till Systemet. Apropå det så har jag på fullaste allvar börjat fundera på om jag dricker för mycket, det blir ju ändå minst en fylla varje helg…

Hah, min sökning på “mår illa” – för att illustrera mitt illamående - skickade mig till en bild på den här bloggen. Raspberry skriver bl.a. om sin eviga jakt på ‘normalvikten’, vilken det nu är. Jag förstår mig inte på människor som hela tiden strävar efter att gå ner, gå ner, gå ner i vikt och säger att “det är bara en tjockisdräkt jag vill dra av mig och träda fram som mitt riktiga jag; där skinnet sitter stramt om mitt skelett”. Låter inte det förjävla äckligt om något?

Med det sagt så menar jag inte att de som känner sig obekväma med sina kroppar bara ska sitta och må dåligt, men det finns en gräns på allt. Det gäller bara att förstå när man mår som bäst. <40kg är inte sunt även om man är 155cm och det anses vara normalvikt enligt några flummiga gubbar i vita rockar. Fråga mig inte hur jag kom in på det här ämnet, sånt händer.

BTW, på genuskunskapen i skolan så ska vi göra ett arbete som kan sträcka sig från allt mellan himmel och jord, sålänge det är skrivet ur ett genusperspektiv. Mitt val blev att skriva om hemlösa människor, hur de särskiljs och behandlas olika mellan könen. Ska nog sätta mig ner någon dag och kolla upp lite backgroundinfo innan jag börjar planera för eventuella samtal med personer som har med ämnet att göra.

Men nu ska jag inom kort hänga upp lite tvätt som den hemmafru man är. Ha det finemang kamrater.

HAHA ↴
spray20cream_81929604-trans

onsdag 13 oktober 2010

Dålig dag, dålig vecka?

Idag är jag på ett dystert humör av någon anledning. Och jag tror att jag vet varför. Och jag tror att det kommer förbli så hela dagen. Och jag tror att dagen kommer vara såhär hela dagen. Pojkar, jag har sett allt det som en gång brann men sen blev kallt. Uh, mår inte fint idag.

20101012012Man kanske ska fota lite idag? Sådant som jag inte gör speciellt ofta längre. Det är ju ändå ganska kul att bara gå omkring och leka med inställningar och ljus, frågan är bara om jag orkar gå ut för något sånt men det gör jag troligtvis inte, är trots allt inte helt frisk.

Till vänster här har ni en av ungarna som pissen spottade ut för två veckor sen. De har nätt och jämnt hunnit öppna ögonen, två av dem har redan fått namn av en viss framtida iPhone-användare.

tisdag 12 oktober 2010

I’m going outta my head!

Jag har en ny fin bakgrundsbild på min telefon som ska få mig att tänka till lite extra, vilket den kommer att göra – Det känner jag.

lördag 2 oktober 2010

balle1.02

Det är förjävligt när man vill gilla något på fejjan när det inte finns. Nu ska jag gråta därför det. imorgon blir det grabbarna som är män ohc inte fjantar runt. hhhhhhhhhhhhälfteb kommmer banga.

onsdag 29 september 2010

Skadegörelse eller en kamp mot förtryck?

Natten till tisdag så utsattes Schedvins Pälsvaruaffär och modeföretaget Svea Brudar AB för så kallad skadegörelse av djurrättsaktivister. Butiken hade drabbats på så sätt att aktivisterna hade “slagit sönder en ruta och kastat in en flaska” skriver BT. Svea fick däremot fasaden samt företagsfordon nedklottrade av diverse “taggar” och slagord.

Jag drar mina egna slutsatser och antar att förkortningen som är står på Sveas fasad (DBF) kan kopplas till Djurens Befrielsefront. Bara för att jag är så dubbelmoralisk av mig så tycker jag att har gjort helt rätt i att utföra en sådan aktion, djur ska inte behöva behandlas som scheisse bara för att de ändå ska slaktas och skinnflås i slutändan. Men kött är gott.

måndag 20 september 2010

Hopp

Jag hoppas inte på något, jag känner ingenting och jag är blind. För när musiken tystas ner och du ligger där i mörkret med grannens skumma nattljud på andra sidan väggen så upptäcker du, att du i den sanna bemärkelsen, är ensam. Du har förlorat livet endast för en stund när det går upp för dig att värmen i din säng beror på den där IKEA-madrassen, att TV:n egentligen bara står på stand-by, när du upptäcker att maten i ditt kylskåp är gjord av instängda grisar och när du på riktigt ser hur broarna till fastlandet brinner.

Du önskar att det var sommar i ditt rum
Och att du kunde sluta kasta pärlor åt svin
Jag önskar att jag kunde sluta vara stum
Och säga vad som händer när man är så fin

dsaoipd pumaniporaumn faådfpoidamfeklaöfea,f.-adfafuinefaf8n32f3n+03n+239293930948309248902384sdmnkasldnasdpoifaskdlöälkdsadk901

söndag 19 september 2010

Det som ingen talar om.

sångeromögon

I am not a robot. Therefore I’m lost at sea.

Gårdagen bjöd på trevligt umgänge med storgänget, jag tackar ödmjukast för den lättade positiva stämningen även om det kanske blev lite för mycket fram mot slutet. Jag hoppas att Lizzan tycker det var en kanonkväll. Jag och Sandrow hängde inte med på krogrundan för att hon mådde lite kasst så vi gick och tog det lugnt bakom AA tills hennes snälla mor kom och hjälpte oss. Man var lagom borta och all dricka var slut. Så det bar av till Sjöbo och en lägenhet fylld med galna katter.

Jag uppskattar den illamående brunögda töjningsmänniskan som gjorde natten värd att minnas. Och ni som läser detta behöver ju inte nödvändigtvis dra förhastade slutsatser och go batshit insane. Keep on loving the beat!

lördag 18 september 2010

Time to party MFs!

Idag ska det drickas lite, ty Lajsa fyller år. Halva stan är bjuden och jag har dricka som räcker hela natten. En flaska Svensk Gin och one bottle o’ Bacardi Razz!

jag har inte skrivit på länge

galenblick

Jag brukar inte kommentera gammelmedia direkt men med både Metro och Aftonbladet är det svårt. De använder sig av mycket vilseledande rubriker endast för att sälja mer. Ibland är deras artiklar rent ut sagt skrattretande, och inte minst deras val av tillhörande bilder sätter stopp för det. Ta bara en titt på bilden här ovanför.

Vad ser du? En tjej som du hade satsat på? Nej, om du är vid dina ytliga sinnens fulla bruk så ser du med en gång att det är något fel på henne. Hon dödar med blicken innan hon ens har hunnit hälsa. Det är skitbra om du egentligen är banktjänsteman och indirekt vill hota folk till att ta lån men ute i vida världen så är det en annan saga. Hon kommer aldrig att få en frisk kille.

Tar man och blickar över bilden så ser man hur fejkleendet försöker överskugga de mörka, påsiga, insjunkna ögonen och den mordiska blicken. Är det så de ska se ut? Hon har ju dragen av valfri modell så det kan ju stämma bra överens med resten av mänsklighetens tyckande.

tisdag 14 september 2010

Dagens rövspark…

…får någon som behöver det. Vem vet jag inte. Men någon. Han här kanske.

Gullig pajk den där. Känner ni igen honom? Den som skriver vad han heter i kommentarerna får en femma! Nu tycker jag att vi ska titta på något lite mer vänligt och kramgoare. Min katt passar bra. Varsågod.

2010091413120100914133

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...