“…I flera år så levde du bland drönare och förkrossade drömmar. I flera decennier vandrade du i det som återstod av din existens. I sekel har du iakttagit de små, de obegripliga, de trasiga och de problematiska själarna från en piedestal, belägen på en plats utan slut. ‘Det har kommit till ända. Mina sorgliga händer kan inte längre läka.’ Vi står stilla och lyssnar till musiken, domedagen ljuder likt en gravsymfoni. Världens oundvikliga slut är nu här och ingenting kan stoppa det…”
“…Amidst the gloomy shadowy figures which are but fragments of their former selves I tread awingly. They raise their mutilated skulls and sit eerily on the windbitten ground, watching me, analyzing my every move. The words burn like acid rain upon all, and I speak them gently. ‘Saviour be damned, life is lost.’ So I continue down the road, water is scarce and misery follows me like the mid-winter wolves prey upon children of old…”
“…Om vi bestämmer oss för att stanna så kommer vi bli som dem. Såvida vi inte tar hand om varandra och oss själva. Det är inte bra att stanna kvar i de ledsna minnena. De äter upp oss inifrån och ut, det finns bara en sak som kan rädda… Acceptans och självinsikt, du förtjänar så mycket bättre än det här. Medicinen tar död på dig och du kommer sluta där så många andra har slutat före dig. Den väldoftande stanken av kamomill sprider sig, i en iskall källare möter du ditt öde…”
KÄMI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.