Nära.

Den här veckan har varit lite småjobbig på många olika sätt; Skolarbeten, redovisningar, spelningar, fester och pinsam tystnad. Nu är dags att sammanfatta perioden.

Numera ska jag fortsätta vara i studion under tillvalet på måndagar vilken kan resultera i nya trevliga kunskaper om ljud/musikredigering i studiomiljö. Vi får se om det kommer något gott ur det. I övrigt har vecka 46 egentligen varit som alla andra veckor, till skillnad från fredagen som man har taggat för hela tiden. Jag mötte upp ett par viskande och fnissande brudar – som verkade måttligt intresserade av alla blinkande lampor – utanför Lisebergshallen runt 17-18 och vi inrättade oss i den långa kö som sträckte sig förbi Rondo och vidare. Efter några minuters väntande började ledet slutligen röra på sig och efter en kvart ungefär så blev vi muddrade av de söta små dörrvakterna vid entrén.

Väl inne i lokalen så letar jag reda på platserna. Sektion F, rad 6, plats 17. När jag nu sitter där fullt påpälsad med vinterjacka och halva köret så kommer jag om en stund upptäcka att det blir varmt när 200+ pers samlas på samma ställe inomhus. Första band ut är Funeral for a Friend.

Något som gjorde mig riktigt besviken var att Escape the Fate inte spelade, var ju ändå det som jag såg fram mest emot. Anyways, efter FfaF så var det paus i en dryg halvtimme, folk stormade omkring för att köpa Cola, öl och snacks (vad man nu ska med det till på en rockspelning) och skillat som Liseberg är så tog de inte kort. Folk laddade upp och helt plötsligt stod Bullet for My Valentine på scenen och plinkade gitarr.

Efter konserten drog vi vidare mot stationen för att invänta skjutsen tillbaka till Borås, snön yrade omkring en och fastnade på allt den såg. Hemresan var lugn, det var mörkt och i en hastighet på hela 70km/h rullade vi fram. Alla var trötta och skämtade lite förläget om allt möjligt. Och till råga på allt så var det inte så värst långtifrån att vi fick bensinstopp på motorvägen, tummen upp. Men jag anser ändå att det var en bra kväll, nu kan jag adda två band till min lista över “sett live”-akter.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. Känner för att ta en paus från allt och alla. Bara reflektera över vad jag vill och vad jag borde. Orkar inte med den här förbannade tystnaden och mörkret som kramar om det svenska landskapet allt hårdare. Snön är kall, för kall. Vindarna blåser åt fel håll. Jag lever i en post-apokalyptisk tillvaro där det enda som hörs är kråkornas gälla skriande.

Det är bara en månad kvar till jullovet, jag antar att jag borde längta dit men det gör jag inte. Framtiden ser för oviss ut för att upplevas med optimism i förväg.

► Blindside – Nära
Så låt dig träffas i hjärtat, låt det få blöda
Om jag kunde skulle jag ta tillbaks de ord som var döda
Om hans liv fick bli din föda
Om ditt hjärta fick blöda
Vilket val du än tar
Står jag kvar