Jag känner mig nästan som sexton igen när upptäckten om att musiken fortfarande har makt slår mig. Mitt val av musik ändras med humöret, när jag är förbannad/extremt nere så blir det oftast något hårdare såsom The Agony Scene, Heaven Shall Burn och In Flames. Vid gladare tillfällen lyssnas det på allt möjligt – Owl City, Maskinen, Eminem, Håkans happy songs, hardstyle/vocal trance m.m. När jag bara är fundersam och tänker på ditten och datten så blir det mer av Kid Down, Sadistik, Kent, Ola Magnell, alla Håkan-låtar och annan halvemo musik.
Så just nu är jag fundersam. Jag har väldigt lätt för att lita på andra, och har inga svårigheter med att (enligt mig själv) se skönheten i saker och ting. Jag är en empatisk (vissa skulle säga emot) och tystlåten snubbe som önskar att alla kunde vara ömsesidiga på alla sätt. Jag är inte bra på att prata, hjärnan blir kallblodig och formaterar om sig då. Pga dessa små egenskaper så skapar jag gärna egna uppfattningar om lägen och försätter mig i sinnesstämningar som ibland är helt onödiga.
Varför har jag den här bloggen? Det enda jag skriver om är mitt bittra levnadsöde, kan ju inte vara för intressant. Fast jag vet att det finns de som finner glädje i att läsa om andras val och kval. Kudos till dem. Åter till glädjetjafs.
På lördag är det halalween-fest, ska kolla vad man kan klä ut sig till. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska dricka något fast jag har en idé: Jag köper dricka och tar med mig i två PET-flaskor, utblandat och klart. Om jag sen känner att jag behöver dricka så är det bara att fingra fram flaskorna. Då blir det gôrbrao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.