Ibland känns det som om jag bara tar utan att ge någonting tillbaka. Det finns de som ställer upp för mig, på alla möjliga vis. Men jag blir fundersam över om jag någonsin kommer kunna ge igen, vare sig det gäller pengar eller vänskapliga tjänster. Blir lite illa till mods för att jag till slut ser mig själv som värsta freelodaren. Men kanske är det så att alla får tillbaka något någon gång.
På fredag får jag pengar för första gången sen Dagen D, blir att handla mat och försöka betala lite räkningar. Och att försöka hålla sig borta från Judas öde. Men det ska nog inte bli några problem, vet att jag bara behöver komma igång ordentligt igen för att hitta tillbaka till livet. Jag är ju ändå en semi-optimist som tror att allt löser sig så länge det inte har vandrat iväg mot helvetesmånen.
Det är snart juni, alla taggar för en massa olika festivaler, somliga ska sommarjobba och andra ska bara sitta hemma och fingra på diverse småsaker. Men jag sitter still och inväntar Happy. Låt oss ligga i gräset under midsommarens stjärnklara absinthimmel.
love you...
SvaraRadera