Möjligtvis blir det så att jag till trots sätter igång med skrivandet nu fram emot sommaren. Motivationen leker berg-och-dalbana med mig just för tillfället så inga löften ges. Ungefär som att jag brukar lova saker – vilket jag väldigt sällan gör. Med blicken fäst i fjärran huttrar jag i kylan som är framtiden. Jag säger inte att jag är likgiltig, bara lite frånvarande.
De närmaste veckorna känns rätt ovissa med tanke på hur läget egentligen är, som vanligt så skiter jag nog i allt tills ovänliga händer börjar dra i mina lemmar. De vill ha in mig i sina nattsvarta rum fyllda med tortyrredskap byggda för sinnesrebeller. Nog borde det vara just de ögonblicken som får mig att vända – och det gör de också. Men i värsta fall så vänder jag åt fel håll.
Har för vana att skriva saker som inte alltid är så klara, förnuftiga eller önskvärda. Eller kanske är de på något plan det. Jag har inte reflekterat över hur den här texten får mig att se ut. Aldrig ens tänkt på att det jag skriver kan såra någon, om det nu gör det. Jag vet inte. Jag skriver inte för att döda eller återuppliva pulserande stiltje.
Kan dock hjälpa till lite på traven, hittade idag Det Vackra Livet, en duo bestående av de två bröderna Ekström från bandet The Mary Onettes. De spelar atmosfärisk indie-pop med vårigt höstliga texter som får mig att tänka på en blandning mellan Håkan Hellström, Peggy Lejonhjärta och Andreas Grega. Det självbetitlade albumet kommer med största sannolikhet stå bland de bästa detta året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.